Halfdan W. Freihow

Vad är det man egentligen tänker på när man inte riktigt tänker på något?
Jag har börjat fundera över denna fråga. Vad exakt är det man tänker på när man inte minns det som just snurrades i huvudet.

På morgonen när jag sitter i den där bussen, då har jag massor av tid att tänka. Men eftersom jag lyssnar på musik så flyr tankarna iväg till ingenting. Men vad egentligen är ingenting?


...Varför ropar de inte? De sitter där och äter men ingen säger mitt namn och ber mig komma. En havltimme har gått och jag vet då. Svaret är självklart. De sitter där och leker familj. Som om vi skulle vara den "perfekta" familjen. Eller inte. Jag vet vad jag vill och jag tror de andra vet också. Nu har det kommit fler personer på besök, men jag hör inget forfarande...

Som om jag inte fanns..

Dina bilringar

Nu förstår jag ingenting. Jag kollade lite på reprisen av Eurovision Songcontest och ser då Rysslands bidrag.

Typiskt.

Att de alltid ska vara "bäst". De hyr in en violist i världsklass, får låten producerad av Timberland, men, de ska såklart också hyra in den magnifika konståkaren Evgeni Plushenko. Den bästa av dem alla. Han är absolut den bästa konståkaren genom tiderna(i mitt egna tycke). Där ska han då stå och köra igenom sin koreografi på en liten plastmatta bredvid mannen som läspar vars namn jag förknippar med "dina bilringar". Ja och inte nog med allt detta. I slutet så sliter han upp sin vita skjorta.

Nej tack, jag vill inte din mage...

Dit man kommer

För första gången kan jag erkänna att jag faktiskt hellre åker från staden ut på landet istället för tvärt om. Det är ganska skönt, faktiskt. Jag satt och tänkte på bussresan hem. På de otroligt slitna veckosluten som varit och komma skall. På sommaren, och han som satt bakom mig på bussen. Jag vet inte hur ni gör det där du kommer ifrån men här i Sverige så sitter vi inte och rör på andras personers hår!

Jag slipper gärna.

Men det är okej, känner jag i alla fall. Och jag föredrar långfärdbussar framför stadsbussarna där du oftast hittar läckande tak, skit på sättena och dörrar som gnisslar alldeles för högt.

Zostera marina

Nu har jag också fått det.

Brevet från pliktverket...

Jag tycker det bara det är kul. Aldrig att jag tänker göra lumpen. Aldrig. Okej det är bra att man ska ha ett bra försvar men då ska det absolut inte innefatta mig.

Nej, nej, nej, nej...

Jag vill ha ett yrke som...
... trädkramare. Ja, trädkramare skulle vara hur bra som helst. Eller en miljökämpe som går fram på våra gator och skriker "inga bilar på våra gator med eller utan katalysator!". Det vore något. Har redan varit med i 4 demostrationer. Fyra må inte vara mycket men det är en siffra.

Jag kan vara en internationell miljökämpe. En någon. Är kanske en god bit på vägen då jag har fått mitt inviduella val. Det är lite töntigt men världen behöver töntar. Jag fick då marinbiologi. Jag valde det för jag tycker att det är intressant och jag har en förkärlek till havet. Men nu menar jag inte att jag är ute varje dimmig morgon året om och står där i galonisar med ett förstoringsglas i handen.

Jag tänker mig idyllen i det hela.

Sen så får jag åka till Norge så, varför inte?

Där alla ska vara välkomna.

Ska jag sitta där som om allt vore lungt?
Jag vet inte om jag klarar det...
ska jag sitta där på bänkraden längst bak och kolla in allas i bakhuvuden, som jag inte sett på över fyra år. Sen måste jag träffan han också. Han som ska föreställa min far. Jag orkar inte, vill inte att det ska bli bråk..

Nymålat

Min sommartorpet dröm kanske går i uppfyllelse. Jag, eller ett par, har målat om mitt rum i huset. Nu är allt vitt och jag trivs med det. Ju ljusare desto bättre i princip. Just nu består mitt rum av en säng, två blommkrukor, en blommig stol, två hyllor och en Deportees affisch och jag höll på att glömma: Stereon.

Jag väntar bara på att mamma ska ställa in en "ny" byrå eller köra in en ny hylla. I det förra rummet så var min vita sängram det enda jag hade fått valt "själv". Annars är det högre makter som kallar. Men jag tänker inte låta mig tryckas ned denna gång...

NEJ.

Skin deep

Ledtrådar:

Du får dunka den

Kasta den

Men inte taffsa på den

-Sporten är såklart det ultimata spelet ultimate frisbee!

7 eleven

Jag vill så gärna. Vara en av dem som kan sova. Ett av de mest naturliga sakerna i världen. Sova länge på morgonen.

Vara utvilad.

Efter att ha grubblat så har jag kommit fram till att jag har ett litet problem. Attitydsproblem. Inte mot andra personer socialt. Utan bara när andara säger åt mig vad jag ska göra eller inte.
Ex: den här tiden ska vi vara där, etc.

Jag är en vagabond.
En som får uppleva jetlag dygnet runt.

-Jag har vinden i mitt hår..

Kaka är gott

Idag fick vi besök av våra grannar, jag inte hunnit hälsa på än. De var trevliga och bjöd på en god sockerkaka med glasyr och något på toppen. Jag vet inte vad, men gott var det!

Man får tacka

Fast lite kul är det. Vi flyttade hit för ca 4 månader sedan och nu kommer de med en kaka, men bättre sent än aldrig. Nej så kan jag inte säga. Då låter det som att jag väntar på kakor från hela grannskapet. Fel.

Grazie

Scream and light up the sky

En gång så sades:

"De borde inte få finnas. Alla thailändare borde åka hem till deras egna land. De kommer bara hit och förstör.."

Jag tar absolut inte illa upp men låt oss säga att detta sades av en nära bekant som inte längre finns.

Du finns inte

Spöke...

posa losa

Om jag vore rik, bodde i en lyxvilla och var ekonomisk oberoende då skulle faktist jag betala folk att göra "allt det där som ingen egentligen vill göra men ändå måste" göra jobbet. Kalla mig egocentrad. Dem flesta skulle, mot all moral, kanske ha städhjälp som tvättade åt en, städade etc...


Resa, leva det verkliga livet. Uppleva.

Känna

Stavgång på kyrkogården

Fick just höra uttrycket "raggarrap"...

Vad ska det egentligen vara förnågot?