It's the sound in your ear.

Vad är det som gör en tilll en god människa. Det hära lugnet inom sig?
Allt snack om moral etc. men egentligen hur följer människor upp med alla principer?

Hur blir man då denne moraliskt högsatta människa?
Jo, det finns hjälp på vägen exempel Buddhism eller kanske yoga. Man kan bli munk och gå i kloster(the asian way). Vad är det som får oss att lämna tillbaka den där femhundringen när vi hittar en plånbok? Jag vet direkt vad jag skulle ha gjort. I min brist på medlidande så skulle jag snott hundralappen men lämnat tillbaka plånboken till den rätte ägaren. Så skulle nog de flesta göra. Men egentligen. Jag är otroligt dement av mig och jag har tom. glömt min käre kamera i cykelkorgen på skolgården och då jag i min förtvivlan kommit på detta ca 30 minuter senare och jag sprungit runt i panik på skolan och letat. Den låg kvar och jag är glad för det. Men pengar är något som gör oss giriga.

Att bo på ett kollektiv skulle vara kul men inte att dela allt med alla.

Nej tack.

Jag ska vara ärlig. Jag älskar pengar, min dröm är att bli *fanfar* ekonomist oberoende.

Hur skönt låter inte det?

The ballad of Jack & Rose

Nu med x-tra allt!

Jag börjar med:

-Jag skiter i dig...
- Men varför, vad har jag gjort för fel?(undertryckande ton)
-Nä det har bara blivit så.
- Men vad har jag gjort för fel?
- Inget speciellt, jag har bara hittat någon annan.
-Vad säger du?!
- JAG HAR HITTAT NÅGON ANNAN.
- ....
- Ja men ändå, vad var du bra till egentligen?

Såhär skulle ett intensivt snack mellan mig och min blogg kunna resultera i. Jag tänker inte ljuga med att påstå att jag har " så himmla mycket att göra" och att jag knappt hinner med någonting. Visst, jag gör såklart saker nästan hela tiden eftersom jag gillar att hålla mig sysselsatt, men inte mer än vanligt kanske.

(Jo men lite att stå i har i du haft) Säger min smartaste kroppsdel...

Fagra små blommor där bjuda till dans- kom hjärtans fröjd!

Nu var det dax igen..

Av någon anledning är det alltid jag som blir dumförklarad. Jag har ingen aning om vad jag säger som uppfattas så. Okej ibland så kanske det blir lite fel, men vad spelar det för roll om man säger det som ploppar upp först i huvudet?
Jag och några ur kära Runa körde barngení för åldrarna 8-12, tror jag. Ja, efter som jag är mycket äldre än så kanske man kan förvänta sig att jag ska kunna dessa frågor som stod på korten...
Men nej.
Jag fick frågan " Vilket svensk landskap är känt för sin spettekaka?" Emh, det var tidspress så jag utbrister "TYSKLAND!" alla börjar skratta och jag förstår ingenting..

Eller:"Vilket sund är det som skiljer Sverige från Danmark?" Tänk, tänk, tänkande. "ÖSTERSUND!"

Ja nu kanske jag inte visste att Östersund är en stad i Jämtland och inte det där sundet(som jag fortfarande inte kan namnet på). De kan inte förvirra svenska medborgare så dära. Eller framför allt turister men de kan kanske inte svenska så det gör detsamma...

Mitt nya jag

Kära blogg..

Min medvetenhet om att bloggen inte har uppdaterats har gått ur mina händer. Jag vill nog skriva men innerst inne så kan jag inte formulera mina tankar till skrift. Inne i mitt så kallade hjärta så växer det en kungsfågel. Sveriges minsta fågel, så om det vore en fågel måste det vara denna. Den bygger sitt bo där och skriker efter uppmärksamhet. Den tar all tid och jag hinner knappt med att gå på toaletten.

En sanning ur någon annans öga..

Jag tror jag ska kalla fågeln Baltazar.

Halfdan W. Freihow

Vad är det man egentligen tänker på när man inte riktigt tänker på något?
Jag har börjat fundera över denna fråga. Vad exakt är det man tänker på när man inte minns det som just snurrades i huvudet.

På morgonen när jag sitter i den där bussen, då har jag massor av tid att tänka. Men eftersom jag lyssnar på musik så flyr tankarna iväg till ingenting. Men vad egentligen är ingenting?


...Varför ropar de inte? De sitter där och äter men ingen säger mitt namn och ber mig komma. En havltimme har gått och jag vet då. Svaret är självklart. De sitter där och leker familj. Som om vi skulle vara den "perfekta" familjen. Eller inte. Jag vet vad jag vill och jag tror de andra vet också. Nu har det kommit fler personer på besök, men jag hör inget forfarande...

Som om jag inte fanns..

Dina bilringar

Nu förstår jag ingenting. Jag kollade lite på reprisen av Eurovision Songcontest och ser då Rysslands bidrag.

Typiskt.

Att de alltid ska vara "bäst". De hyr in en violist i världsklass, får låten producerad av Timberland, men, de ska såklart också hyra in den magnifika konståkaren Evgeni Plushenko. Den bästa av dem alla. Han är absolut den bästa konståkaren genom tiderna(i mitt egna tycke). Där ska han då stå och köra igenom sin koreografi på en liten plastmatta bredvid mannen som läspar vars namn jag förknippar med "dina bilringar". Ja och inte nog med allt detta. I slutet så sliter han upp sin vita skjorta.

Nej tack, jag vill inte din mage...

Dit man kommer

För första gången kan jag erkänna att jag faktiskt hellre åker från staden ut på landet istället för tvärt om. Det är ganska skönt, faktiskt. Jag satt och tänkte på bussresan hem. På de otroligt slitna veckosluten som varit och komma skall. På sommaren, och han som satt bakom mig på bussen. Jag vet inte hur ni gör det där du kommer ifrån men här i Sverige så sitter vi inte och rör på andras personers hår!

Jag slipper gärna.

Men det är okej, känner jag i alla fall. Och jag föredrar långfärdbussar framför stadsbussarna där du oftast hittar läckande tak, skit på sättena och dörrar som gnisslar alldeles för högt.

Zostera marina

Nu har jag också fått det.

Brevet från pliktverket...

Jag tycker det bara det är kul. Aldrig att jag tänker göra lumpen. Aldrig. Okej det är bra att man ska ha ett bra försvar men då ska det absolut inte innefatta mig.

Nej, nej, nej, nej...

Jag vill ha ett yrke som...
... trädkramare. Ja, trädkramare skulle vara hur bra som helst. Eller en miljökämpe som går fram på våra gator och skriker "inga bilar på våra gator med eller utan katalysator!". Det vore något. Har redan varit med i 4 demostrationer. Fyra må inte vara mycket men det är en siffra.

Jag kan vara en internationell miljökämpe. En någon. Är kanske en god bit på vägen då jag har fått mitt inviduella val. Det är lite töntigt men världen behöver töntar. Jag fick då marinbiologi. Jag valde det för jag tycker att det är intressant och jag har en förkärlek till havet. Men nu menar jag inte att jag är ute varje dimmig morgon året om och står där i galonisar med ett förstoringsglas i handen.

Jag tänker mig idyllen i det hela.

Sen så får jag åka till Norge så, varför inte?

Där alla ska vara välkomna.

Ska jag sitta där som om allt vore lungt?
Jag vet inte om jag klarar det...
ska jag sitta där på bänkraden längst bak och kolla in allas i bakhuvuden, som jag inte sett på över fyra år. Sen måste jag träffan han också. Han som ska föreställa min far. Jag orkar inte, vill inte att det ska bli bråk..

Nymålat

Min sommartorpet dröm kanske går i uppfyllelse. Jag, eller ett par, har målat om mitt rum i huset. Nu är allt vitt och jag trivs med det. Ju ljusare desto bättre i princip. Just nu består mitt rum av en säng, två blommkrukor, en blommig stol, två hyllor och en Deportees affisch och jag höll på att glömma: Stereon.

Jag väntar bara på att mamma ska ställa in en "ny" byrå eller köra in en ny hylla. I det förra rummet så var min vita sängram det enda jag hade fått valt "själv". Annars är det högre makter som kallar. Men jag tänker inte låta mig tryckas ned denna gång...

NEJ.

Skin deep

Ledtrådar:

Du får dunka den

Kasta den

Men inte taffsa på den

-Sporten är såklart det ultimata spelet ultimate frisbee!