Bigmouth lalala

I förrgår fick jag mig ett lyckorus.
Jag satte i mig 25 gram kokain och lite LSD som grädde på mosen.
Nu kunde ju detta vara sant.
Nej, tyvär. Som vi alla vet är ju det här med droger lite av en tabu i Sverige.

Och ni på IKEA. Ni borde laga taken så ni slipper ställa en massa blåa plastlådor av modellen Skura innan utgången.


Påskmiddag. Mat, gult, stämmning, hos våran allas fisk...

- Åh, Ior är väl ett fint namn att döpa sitt barn till?
- Puh tycker jag låter häftigt!
Nu hade dem flesta sagt något så jag säger:
- Nasse, det låter väl fint?
Coolt, det rimmar på Brasse.
- Emh, det kan nog misstolkas lite va "Hej det är jag som är Nasse!"

nr 45

Jag vill åka dit. Dit Rue Sauffroy ligger(låg). Känna Jean Blomart, Marcel, Hélène och Laurent. De som var dåtidens samhälle. Sitta på ett insjunket café och dricka surogat kaffe, i hopp om att smaken skulle vara bättre än den vanliga sorten. Vilket jag senare upptäckte att så inte var fallet. Gå på samma gator som funnits där i årtionden, men som ingen lägger en större tanke åt. Ungefär som växthus effekten. "Det kommer inte att hända mig". Ja, men vänta och se bara. Världen borde ha fler realister och existentialister. Skulle det då vara bättre? Svar:nej, antagligen inte. För det kommer fortfarande att gå folk på Paris gator som om inget hänt. Inte en tanke. Nej. Rue Sauffroy

" Viva la Beaver!"

And the she sat there just looking out in...

" Som om framkallandet av text skulle stå i förbindelse med lyckan"

För det är du värd

Just nu är sommaren som bäst. Ligger på en solig altan- brygga på ön. Denna ö som knappt är större än den lilla stuga som ovanpå står. Mor sitter vid symaskinen. Försöker fixa något åt husvärden. Vinden fläktar sådär lagom skönt om ryggen. Inte sådär svettigt som alla föregående dagar varit på stranden. Att vi gör så här. Alla soldyrkare som stressar ut i den gasande solvärmen och försöker få den perfekta brännan men som ändå bara resulterar i brända ryggar och axlar.

Jag smörjer in mig. Vill absolut inte ha malignt melanom...

- kan du komma och trä nålen?

To build a home

En gång i min ungdoms dagar blev jag kallad för den röda strumpan

Det är sant..

I ett hem nära dig

Vi stod där vid dörren. Dörren som stod på minimal glänt. Så att man knappt hörde vad som sades. Vi stod där och lyssnade. Hör. Det där skrattet som både äcklar mig men ändå låter som ett kluckande från en liten tioåring. Koppar ställdes från och till. Minnen, anstränganden och det kluckande skrattet.
På andra sidan. Kvävda andetag, långsamma rörelser, nästan till intet. Mimikation. Vi skrattar åt dem. Den och den andre som hade tre. Tre stycken av de kluckande. Snabbt sätts radion på, men inte för högt då hörs ingenting. En bildörr och baksidan av billyktor.

Ja, eller NEJ menar jag....

paaaap

En av många favoriter...

" I bryssel skriver alla manliga författare med kuken. De träffas på en resturang där de super sig fulla på ren sprit. Sedan går var och en hem till sitt. De doppar sina kukar i svart bläck. Tjocka som smala. Långa som korta. Sedan ställer de sig på alla fyra över stora filmdukar. Där den första svarta droppen rör vid duken inleds texten. När duken är fylld trycks pungen ned och sätter punkt."
// Mats Kolmisoppis Bryssel.

reality check!

*Äntligen*

18 senare...

Jag var där...

Såklart jag var.

Andra året i rad och det var så jävla kul. Jag lever fortfarande i extas. Mitt leende på min läppar går inte att sudda ut. Inte ens detta pissiga väder som råder utanför.

Nej.

Men, datorn har lagt av och min förankring till personlig media är lidande. Okej, men jag gör det bästa av saken. Jag beslutade mig, efter mycket grubblande att ta mig till statsbibblioteket. Där har de datorer. Men alla var upptagna, förutom två. Jag undrar varför?

Iafl, nu sitter jag på barnavdelning, i ren desperation, och skirver detta inlägg. Folk glor. Det sitter en orange lapp fastklistrad på datorn " BARNENS SURFDATOR- för dig som är upp till och med 12 år"

Ja nu var det med det.

Festivaler är några av årets highlight's och nej, mitt leende går inte att sudda bort från denna kropp.

Only human

Nu vet jag kanske. Förut tyckte jag det var jätte kul när folk frågade vad man ville bli när man blev stor? Ja nu när man väl är påväg så finner man att svaren inte är fullt så klara.

Men efter att ha blivit inspirerad av inspirerande händelser så vill jag resa! Se platser. Och hur kan man beblanda jobbet med detta då? Jo, jag säger zoolog. Hur grymt som helst. Kanske lite nördigt men då får det vara så. Jag vill åka till Namibia och sitta i en svettig och dammig jeep med min kamera + något arbete på gång. Hur skönt låter inte detta?

Eller om jag hade turen att få bli ekonomiskt oberoende. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på det*torkar*.

As I'm leaving

Jag HATAR kvinnomisshandlare

Coffee and a cigarette, finest I could ever get, just sitting here singing songs about nothing nobody right and wrongs

Tolka det hur du vill...


Ciao