Klacken på CF

Klacken är hungrig.
Klacken ska äta, men vet inte vad?
Klacken kollar.
Ser ljus och..
Chips!
Mums tänker klacken och beger sig dit.
Klacken skita i mat.
Klacken får snacks(chips)
Klacken blir glad.

Det finns en gud

En av de största lögnerna inom det morderna samhället..

Bermudatriangeln

Som stängda dörrar.
Dom är vita, min och din.
I träden klättrar det inte längre några apor. Det är för blåsigt.
För mycket här, för mycket där.
Känn här. Precis mellan brösten på den där triangeln. Känner du?
Precis som i skolans gympasal fast då var det på en uppblåsbar plastdocka. Den som knäppte när man tröck lagom hårt, annars fick man ta i mer.
Varje natt är den där dörren stängd precis som i den stora salen...

Eavesdropper

Fan...

Paraplyt drar. Stänk från en långtradare.
Vattendroppar som rinner nerför pannan.
Värme.
Avstigning...
Går och möter en regnbeklädd människa som berättar om en som ska flytta till Bahamas.
Mina skor chippar.

Jag säger
- Hej, varför har du inte någon regnjacka?
- Jag glömde
- hah okej

Chippeli chopp,chipp
Fan, paraplyt vänds ut och in i vindens lekar. Jag kliver in. Bokryggar. Slänger paraplyt i soptunnan.

Skitsak..

Bigmouth lalala

I förrgår fick jag mig ett lyckorus.
Jag satte i mig 25 gram kokain och lite LSD som grädde på mosen.
Nu kunde ju detta vara sant.
Nej, tyvär. Som vi alla vet är ju det här med droger lite av en tabu i Sverige.

Och ni på IKEA. Ni borde laga taken så ni slipper ställa en massa blåa plastlådor av modellen Skura innan utgången.


Påskmiddag. Mat, gult, stämmning, hos våran allas fisk...

- Åh, Ior är väl ett fint namn att döpa sitt barn till?
- Puh tycker jag låter häftigt!
Nu hade dem flesta sagt något så jag säger:
- Nasse, det låter väl fint?
Coolt, det rimmar på Brasse.
- Emh, det kan nog misstolkas lite va "Hej det är jag som är Nasse!"

nr 45

Jag vill åka dit. Dit Rue Sauffroy ligger(låg). Känna Jean Blomart, Marcel, Hélène och Laurent. De som var dåtidens samhälle. Sitta på ett insjunket café och dricka surogat kaffe, i hopp om att smaken skulle vara bättre än den vanliga sorten. Vilket jag senare upptäckte att så inte var fallet. Gå på samma gator som funnits där i årtionden, men som ingen lägger en större tanke åt. Ungefär som växthus effekten. "Det kommer inte att hända mig". Ja, men vänta och se bara. Världen borde ha fler realister och existentialister. Skulle det då vara bättre? Svar:nej, antagligen inte. För det kommer fortfarande att gå folk på Paris gator som om inget hänt. Inte en tanke. Nej. Rue Sauffroy

" Viva la Beaver!"

And the she sat there just looking out in...

" Som om framkallandet av text skulle stå i förbindelse med lyckan"

För det är du värd

Just nu är sommaren som bäst. Ligger på en solig altan- brygga på ön. Denna ö som knappt är större än den lilla stuga som ovanpå står. Mor sitter vid symaskinen. Försöker fixa något åt husvärden. Vinden fläktar sådär lagom skönt om ryggen. Inte sådär svettigt som alla föregående dagar varit på stranden. Att vi gör så här. Alla soldyrkare som stressar ut i den gasande solvärmen och försöker få den perfekta brännan men som ändå bara resulterar i brända ryggar och axlar.

Jag smörjer in mig. Vill absolut inte ha malignt melanom...

- kan du komma och trä nålen?

To build a home

En gång i min ungdoms dagar blev jag kallad för den röda strumpan

Det är sant..

I ett hem nära dig

Vi stod där vid dörren. Dörren som stod på minimal glänt. Så att man knappt hörde vad som sades. Vi stod där och lyssnade. Hör. Det där skrattet som både äcklar mig men ändå låter som ett kluckande från en liten tioåring. Koppar ställdes från och till. Minnen, anstränganden och det kluckande skrattet.
På andra sidan. Kvävda andetag, långsamma rörelser, nästan till intet. Mimikation. Vi skrattar åt dem. Den och den andre som hade tre. Tre stycken av de kluckande. Snabbt sätts radion på, men inte för högt då hörs ingenting. En bildörr och baksidan av billyktor.

Ja, eller NEJ menar jag....

paaaap

En av många favoriter...

" I bryssel skriver alla manliga författare med kuken. De träffas på en resturang där de super sig fulla på ren sprit. Sedan går var och en hem till sitt. De doppar sina kukar i svart bläck. Tjocka som smala. Långa som korta. Sedan ställer de sig på alla fyra över stora filmdukar. Där den första svarta droppen rör vid duken inleds texten. När duken är fylld trycks pungen ned och sätter punkt."
// Mats Kolmisoppis Bryssel.

reality check!

*Äntligen*