torsdag 22 januari 2009
Solarplexus
Alla har vi en inom oss. Speciellt män. Och vad är det då jag verbaliserar om? Jo horan. Alla har vi en hora inom oss. Låt dig hitta din egna hora inom dig. Passa på nu när det är lågkonjuktur. Kör på extra pris! Stå bakom ett parkeringshus i stan eller kanske på ett tillhåll för busschaffisar. Räkna dock på en massa diverse sjukdomar som kan komma med via jobbet. Se det som en arbetsskada....
onsdag 21 januari 2009
Guess what.
"Prinsessan" sa idag vid matbordet:
- Vet du??
- Öh nä vadå?..
- När jag blir stor ska jag också bli vegetarian.
- Jaha, vad kul!
- ..... Eller så ska jag vara med "Prinsen" resten av mitt liv!
Så hon är alltså 5 år och har endast två val här i livet. Att bli vegetarian eller att bli en hemmafru som städar och dammsuger hela tiden. Tro mig, jag har sett den där "Prinsen", visserligen bara på kort men han är inte bra. Hockey-frilla och allt.
- Vet du??
- Öh nä vadå?..
- När jag blir stor ska jag också bli vegetarian.
- Jaha, vad kul!
- ..... Eller så ska jag vara med "Prinsen" resten av mitt liv!
Så hon är alltså 5 år och har endast två val här i livet. Att bli vegetarian eller att bli en hemmafru som städar och dammsuger hela tiden. Tro mig, jag har sett den där "Prinsen", visserligen bara på kort men han är inte bra. Hockey-frilla och allt.
måndag 19 januari 2009
snowbear, seabear
Vad är det som gör att jag ständigt lider av minnesförlust?!
Det är helt psykiskt omöjligt för mig att hålla 2 saker i minnet och utföra dem. Då när jag har 3 eller 4 blir det en totalt jävla katastrof. Antingen missar jag allt som jag ska göra eller så blir det en sak halvgjort. Vad har jag egentligen fått för missbildade arvsanlag? Skulle gå på bio i staden. De ofrivilliga. Var stressad i skolan då jag var tvungen hinna med bussen mot landet. Och vad gör jag om inte glömmer mina älskade vantar på skåpet i skolan. Att jag tappar bort vantar hela tiden börjar bli allvarligt. Förra vintern var det minst 4 par jag antingen glömde på bussen, tappade på gatan eller glömde kvar på ett kafé. Och sedan att jag trodde jag missade bussen tillbaka till staden när det egentligen var 40 minuter kvar. 40 minuter! Inte kan jag läsa av en busstidstabell riktigt heller....
Det är helt psykiskt omöjligt för mig att hålla 2 saker i minnet och utföra dem. Då när jag har 3 eller 4 blir det en totalt jävla katastrof. Antingen missar jag allt som jag ska göra eller så blir det en sak halvgjort. Vad har jag egentligen fått för missbildade arvsanlag? Skulle gå på bio i staden. De ofrivilliga. Var stressad i skolan då jag var tvungen hinna med bussen mot landet. Och vad gör jag om inte glömmer mina älskade vantar på skåpet i skolan. Att jag tappar bort vantar hela tiden börjar bli allvarligt. Förra vintern var det minst 4 par jag antingen glömde på bussen, tappade på gatan eller glömde kvar på ett kafé. Och sedan att jag trodde jag missade bussen tillbaka till staden när det egentligen var 40 minuter kvar. 40 minuter! Inte kan jag läsa av en busstidstabell riktigt heller....
söndag 18 januari 2009
Stars and yellow lights in the middle of the night.
Nu har lilla fågeln flugit ut ur sitt lilla bo och den kör en caddy. Pumkin har äntligen fått sitt körkort och kör nu runt i en caddy. Inte caddy som bländande ny cadillac utan mer en vit arbetsbil. Vit är den också med underligga röda fläckar. Åkte för första gången ensam med henne och var väldigt nervös. Och hon sa åt mig att vara tyst för jag pratade för mycket, jag var nervös. Men jag är vid livet och hon kör som en gud!
torsdag 15 januari 2009
Nära döden upplevelser( extrema förhållanden)
Jag glömde en liten detajs i dagens gång.
När jag kom hem var det 13 grader i huset. 13 grader!! Det är i Sverige jag bor i och inte öststaterna. Och det enda man får till svars är "sätt på dig en jacka om du fryser".
När jag kom hem var det 13 grader i huset. 13 grader!! Det är i Sverige jag bor i och inte öststaterna. Och det enda man får till svars är "sätt på dig en jacka om du fryser".
Dinoflagelater.
Jag har haft tur och hamnat på en av Sveriges bästa skolor. Kul. Sen var det också lärarna. De var tydligen också de bästa, håller faktiskt med om det. Speciellt min historielärare. Han kom inspringandes i biblioteket idag när vi hade en så kallad klassamling och berättade nyheten...
...Lyckades även göra ett otroligt bra val. Socialkunskap. Blev äntligen av med marinbiologin och jag är fri!
...Lyckades även göra ett otroligt bra val. Socialkunskap. Blev äntligen av med marinbiologin och jag är fri!
tisdag 13 januari 2009
Whistling the night away
Herre min ge! Dagen har varit livad, dagen har varit kort. Det kändes inte egentligen som om dagen började men eftersom det är tisdag så är det officiellt min sämsta dag i veckan. Alltid. Vad är det som är så bra med denna dag? Måndagar däremot är mycket trevligare. Förstår inte varför alla har så svårt för dem...
... Men i dagens tristess fick ett abrupt slut. Tandläkartiden. Jag hade glömt bort tiden. Och när jag upptäckte det var jag redan 30 minuter försenad. Mina otroligt skarpa instinkter sa mig att jag skulle bege mig dit i alla fall. Och jag skyndade mig iväg. Och egentligen är det inte tandläkaren utan tandregleringen. Precis. Detta metallräls som bosatt sig i min mun för ett kommande år. När jag kom in i byggnaden så sprang jag till hissen. Jag förbannar dem som stod inne i hissen och inte sträckte ut handen och öppnade hissdörren utan endast stirrade på mig när jag blev allt kortare. Tänkte att det var i sånna här situationer som en skådespelare i kniviga situationer tar trapporna i stället för hissen. Men, jag är allmänt lat och förbannar tidens verkan så jag stod kvar och väntade. Ett bra tillfälle att ta mig samman. Nästa hiss kom och jag steg in. Väl uppe var det smockat med folk. Fick inte ens eget andningsutrymme och kände hur jag började svettas. Dumma jacka. Otroligt stor, otroligt blå och otroligt varm.
För att göra en kort historia kortare så fick jag min tid även fast jag kom 40 minuter försent. Denna flicka som skulle till samma tandläkare hade ställt in och jag fick en tid på en gång. Jag kände att ljuset kom allt närmare och jag såg strålar av ljus skymta fram lite här och var. En gospelskör sjöng i bakgrunden. Och jag tror jag såg mig skymta moln...
Jag slapp även betala den debiterande avgiften för uteblivna besök.
... Men i dagens tristess fick ett abrupt slut. Tandläkartiden. Jag hade glömt bort tiden. Och när jag upptäckte det var jag redan 30 minuter försenad. Mina otroligt skarpa instinkter sa mig att jag skulle bege mig dit i alla fall. Och jag skyndade mig iväg. Och egentligen är det inte tandläkaren utan tandregleringen. Precis. Detta metallräls som bosatt sig i min mun för ett kommande år. När jag kom in i byggnaden så sprang jag till hissen. Jag förbannar dem som stod inne i hissen och inte sträckte ut handen och öppnade hissdörren utan endast stirrade på mig när jag blev allt kortare. Tänkte att det var i sånna här situationer som en skådespelare i kniviga situationer tar trapporna i stället för hissen. Men, jag är allmänt lat och förbannar tidens verkan så jag stod kvar och väntade. Ett bra tillfälle att ta mig samman. Nästa hiss kom och jag steg in. Väl uppe var det smockat med folk. Fick inte ens eget andningsutrymme och kände hur jag började svettas. Dumma jacka. Otroligt stor, otroligt blå och otroligt varm.
För att göra en kort historia kortare så fick jag min tid även fast jag kom 40 minuter försent. Denna flicka som skulle till samma tandläkare hade ställt in och jag fick en tid på en gång. Jag kände att ljuset kom allt närmare och jag såg strålar av ljus skymta fram lite här och var. En gospelskör sjöng i bakgrunden. Och jag tror jag såg mig skymta moln...
Jag slapp även betala den debiterande avgiften för uteblivna besök.
söndag 11 januari 2009
Untamed
Nu ska jag avreagera mig. Vanligvis funkar det med att kasta eller sparka saker. Skönt för stunden. Men när smärtan kommer blir man ännu argare....
Som sagt, jag ska baka bröd. Fick beröm för det förra brödet så nu ska jag göra en ännu bättre!
Som sagt, jag ska baka bröd. Fick beröm för det förra brödet så nu ska jag göra en ännu bättre!
lördag 10 januari 2009
Truth can hurt
Igår på bussen var det en kille i, ja, min ålder. Med det ljuva livet framför sig. Alla dörrar öppna. Blaha blaha. I alla fall. Såg i fönsterrutan att han började kleta på sitt tuggummi på bussens ruta. Såg sen att det var en gubbe. Ögon, näsa, allt prickar. Men munnen resulterade i ett v för det var tydligen svårt att få fast den. Sen kletade han av resterna på den här fula, slitna illaluktande gardinen....
Och kanske kan man bli bosatt i Californien. Tänka sig. Behaglig solbränna året om. Slippa stå och huttra vid busshålsplatsen. Sex bokstäver: Au Pair. Om jag skulle få välja vill jag helst slippa barn och allt vad det har att göra med. Men nu de senaste dagarna har jag bestämt mig att ha ett lite mer harmoniskt förhållningsätt till dessa små maskiner. Ge det en chans.
Och appropå barn. Så relaterar jag till barnafödande. Vi såg en film på en lektion för någon dag sedan. Kameramannen tänker säkert att det är en jätte bra idé att fixa vinkel så att man ser allt i minsta detalj i utbildningssyfte. Hemska syn må jag säga. Och nu när denna unge tröcks ut var den inte speciellt behaglig att se på heller. Lila, blå. Luktar kanske lite konstigt. Och inte nog med det. Denna unge på ca 3500gram är beroende av en. I flera år framöver.
Ska nog tänka vidare på det där med barnafödande...
Och kanske kan man bli bosatt i Californien. Tänka sig. Behaglig solbränna året om. Slippa stå och huttra vid busshålsplatsen. Sex bokstäver: Au Pair. Om jag skulle få välja vill jag helst slippa barn och allt vad det har att göra med. Men nu de senaste dagarna har jag bestämt mig att ha ett lite mer harmoniskt förhållningsätt till dessa små maskiner. Ge det en chans.
Och appropå barn. Så relaterar jag till barnafödande. Vi såg en film på en lektion för någon dag sedan. Kameramannen tänker säkert att det är en jätte bra idé att fixa vinkel så att man ser allt i minsta detalj i utbildningssyfte. Hemska syn må jag säga. Och nu när denna unge tröcks ut var den inte speciellt behaglig att se på heller. Lila, blå. Luktar kanske lite konstigt. Och inte nog med det. Denna unge på ca 3500gram är beroende av en. I flera år framöver.
Ska nog tänka vidare på det där med barnafödande...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)