And the she sat there just looking out in...

" Som om framkallandet av text skulle stå i förbindelse med lyckan"

För det är du värd

Just nu är sommaren som bäst. Ligger på en solig altan- brygga på ön. Denna ö som knappt är större än den lilla stuga som ovanpå står. Mor sitter vid symaskinen. Försöker fixa något åt husvärden. Vinden fläktar sådär lagom skönt om ryggen. Inte sådär svettigt som alla föregående dagar varit på stranden. Att vi gör så här. Alla soldyrkare som stressar ut i den gasande solvärmen och försöker få den perfekta brännan men som ändå bara resulterar i brända ryggar och axlar.

Jag smörjer in mig. Vill absolut inte ha malignt melanom...

- kan du komma och trä nålen?

To build a home

En gång i min ungdoms dagar blev jag kallad för den röda strumpan

Det är sant..

I ett hem nära dig

Vi stod där vid dörren. Dörren som stod på minimal glänt. Så att man knappt hörde vad som sades. Vi stod där och lyssnade. Hör. Det där skrattet som både äcklar mig men ändå låter som ett kluckande från en liten tioåring. Koppar ställdes från och till. Minnen, anstränganden och det kluckande skrattet.
På andra sidan. Kvävda andetag, långsamma rörelser, nästan till intet. Mimikation. Vi skrattar åt dem. Den och den andre som hade tre. Tre stycken av de kluckande. Snabbt sätts radion på, men inte för högt då hörs ingenting. En bildörr och baksidan av billyktor.

Ja, eller NEJ menar jag....

paaaap

En av många favoriter...

" I bryssel skriver alla manliga författare med kuken. De träffas på en resturang där de super sig fulla på ren sprit. Sedan går var och en hem till sitt. De doppar sina kukar i svart bläck. Tjocka som smala. Långa som korta. Sedan ställer de sig på alla fyra över stora filmdukar. Där den första svarta droppen rör vid duken inleds texten. När duken är fylld trycks pungen ned och sätter punkt."
// Mats Kolmisoppis Bryssel.

reality check!

*Äntligen*