Idag slog det mig, som många andra dagar, vad trött man blir på artighetsfraser. Visst kan det vara bra i klämda situationer. Att ha något tillförlita sig på. Artighet är så klart viktigt men det kan bli för mycket ibland. Det är inte bara det här med att buga och bocka.
Pressen av att försöka vara intressant och pratsam i en grupp med människor kan kännas svår. Skratta när det inte ens är roligt, le fast man inte vill och säga saker som man ångrar för man tycker det låter fel sen. Allt detta för att ge det perfekta intrycket för att verka som en bra människa. Jag har gett gehör åt denna tanke och beslutade mig, för ett tag sedan, att skita i vad folk tycker och tänker om mig.
Om man inte funkar tillsammans så gör man det inte, så varför hålla på och tramsa? Att vara sig själv är tillräckligt svårt.
Ett bra citat: "Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka" -Albert Einstein
En liten för övrig vink från mitt dagliga liv är att jag har börjat tyckt om te. Har aldrig tyckt om det förut men som om det vore det självklaraste så har jag druckit flera koppar med idag. Kanske druckit det någon enstaka gång förut men då var det mjölk och socker som gällde.
Nu blev det kanske lite onödigt..
1 kommentar:
I like it.
sp kände jag på runa mötet. lika bra å va sig själv å hoppas att det går för sig.
Skicka en kommentar