När samvetet sviker då finns jag här..
Är det verkligen så?
Enligt mig stämmer det alldeles utmärkt. Man skiter i att se, höra och agera tills allt väller över. Försöker trycka ner allt med att läsa, ta promendarer allt som får tankarna på andra villovägar. Men egentligen så spelar det inge roll. Det kommer ändå bara att vara kvar tills man inte kan hantera det längre, helvete...
"Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna" -Oscar Wilde
Ett dilemma har uppstått. Mamma och hennes sambo ska åka till Thailand, jag följer inte med. Innan det så flyttar vi. Till ett ställe där jag mot min förtvivlan inte kommer kunna bo själv i tre nyinflyttade veckor. Så just nu är jag på jakt efter något ställe där jag kan bo på. Men det kommer att ordna sig, det gör det alltid. Right?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar