Igår var jag hos mördarregleringen. Ja tänka sig. Satt i väntrummet och var smått panikslagen. Sitter två andra och låtsas som ingenting. Typerna "jag har en röd dyr jacka av Peak" , en i stilen "keps och flottiga byxor i mjukismodell, jag bryr inte *snus förekomme ofta*".
Efter en tag så ropar mördarjobbarna upp mitt namn fel, såklart. Men skiter i att rätta henne. Vill inte dö i förtid. Vi skulle ta några bilder. Men först! Jag fick gå in i ett litet rum men någon konstig maskin som ser ut som en väldigt stor elvisp. Jag får ställa mig i denna gigantiska elvisp och den klämmer fast mina tinningar något så enormt. Smärta. Och mitt i allt detta ska jag lyckas stå still och bita i en liten skena. Jag känner något. Är det gud? Jag börjar se ljuset...
Då var det klart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar