Jag bara väntar på att det ska hända. Mitt framtida liv ingen kan styra över. Jag kommer att ses med ett slitet grått linne med hål och fläckar på, med en reklamkeps, prasselbyxor med hål i skrevet, snus, polisonger, hårväxt på diverse ställen, infekterad piercing, svettfläckar, foppa- tofflor....
jag kan bara invänta mitt farmtida liv, ett liv som sopgubbe hos Sita. Inget ont alla ni soparbetare ute i landet, ni gör ett jätte bra jobb.
Förutom den idioten som alltid lyckas välta våran soptunna för matavfall utanför huset.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2008
(214)
-
▼
oktober
(15)
- Arrivederci
- Park bench theories
- Someday baby
- Är det verkligen nödvändigt att tala om någon i tr...
- Kontinentalsockeln
- Klacken!
- Buzz my life
- KIWI
- Dans la matinée, je me suis levé avec le froid, en...
- Snar framtid inom 5 år
- existentiella vardagen som möjligen existerar.
- Is my head still on?
- Det är inte en familj, jag kallar det en genetisk ...
- Reply: That summer at home I had become the invisi...
- Feel it to belive it
-
▼
oktober
(15)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar