Först var man bjuden på barnkalas.
Men det blev så sent så jag sov över hos bror som bor i stan. Jag utanför. Flyttade, det har gått snabbt. "Känns som igår" när vi kom hit. Jag som fick ett mentalt sammanbrott och visste inte vad. Men nu sov jag i staden. Jag trivs med att höra bilarna brumma utanför mitt i natten, jag vill känna hur det vibrerar i golvet när de andra människorna i de närliggande lägenheterna går, höra genom väggarna och jag vill kunna bli utelåst utanför porten mitt i natten och blir tvungen att kasta sten på grannens fönster. Eller det sistnämnda är inte speciellt kul. Men det är känslan...
Och alla dessa gårdsmöten. Har aldrig i mitt liv varit på en sådan. Men det är ändå en inbjudan, en trevlig stund med grannarna. Sen så är det nog inte så många i min åldersgrupp som går på sådana tillställningar inklusive mig själv.
Men det är känslan...
1 kommentar:
den där känslan som man inte vet huruvida den är bra eller helt åt helvete...
Skicka en kommentar