Igår på bussen var det en kille i, ja, min ålder. Med det ljuva livet framför sig. Alla dörrar öppna. Blaha blaha. I alla fall. Såg i fönsterrutan att han började kleta på sitt tuggummi på bussens ruta. Såg sen att det var en gubbe. Ögon, näsa, allt prickar. Men munnen resulterade i ett v för det var tydligen svårt att få fast den. Sen kletade han av resterna på den här fula, slitna illaluktande gardinen....
Och kanske kan man bli bosatt i Californien. Tänka sig. Behaglig solbränna året om. Slippa stå och huttra vid busshålsplatsen. Sex bokstäver: Au Pair. Om jag skulle få välja vill jag helst slippa barn och allt vad det har att göra med. Men nu de senaste dagarna har jag bestämt mig att ha ett lite mer harmoniskt förhållningsätt till dessa små maskiner. Ge det en chans.
Och appropå barn. Så relaterar jag till barnafödande. Vi såg en film på en lektion för någon dag sedan. Kameramannen tänker säkert att det är en jätte bra idé att fixa vinkel så att man ser allt i minsta detalj i utbildningssyfte. Hemska syn må jag säga. Och nu när denna unge tröcks ut var den inte speciellt behaglig att se på heller. Lila, blå. Luktar kanske lite konstigt. Och inte nog med det. Denna unge på ca 3500gram är beroende av en. I flera år framöver.
Ska nog tänka vidare på det där med barnafödande...
2 kommentarer:
det är därför jag skaffar en fru som får göra det åt mig ;)
jag måste säga att jag är lite skeptisk mot att föda barn också. tänk vad fruktansvärt ont det måste göra. ovärt.
Skicka en kommentar