Herre min ge! Dagen har varit livad, dagen har varit kort. Det kändes inte egentligen som om dagen började men eftersom det är tisdag så är det officiellt min sämsta dag i veckan. Alltid. Vad är det som är så bra med denna dag? Måndagar däremot är mycket trevligare. Förstår inte varför alla har så svårt för dem...
... Men i dagens tristess fick ett abrupt slut. Tandläkartiden. Jag hade glömt bort tiden. Och när jag upptäckte det var jag redan 30 minuter försenad. Mina otroligt skarpa instinkter sa mig att jag skulle bege mig dit i alla fall. Och jag skyndade mig iväg. Och egentligen är det inte tandläkaren utan tandregleringen. Precis. Detta metallräls som bosatt sig i min mun för ett kommande år. När jag kom in i byggnaden så sprang jag till hissen. Jag förbannar dem som stod inne i hissen och inte sträckte ut handen och öppnade hissdörren utan endast stirrade på mig när jag blev allt kortare. Tänkte att det var i sånna här situationer som en skådespelare i kniviga situationer tar trapporna i stället för hissen. Men, jag är allmänt lat och förbannar tidens verkan så jag stod kvar och väntade. Ett bra tillfälle att ta mig samman. Nästa hiss kom och jag steg in. Väl uppe var det smockat med folk. Fick inte ens eget andningsutrymme och kände hur jag började svettas. Dumma jacka. Otroligt stor, otroligt blå och otroligt varm.
För att göra en kort historia kortare så fick jag min tid även fast jag kom 40 minuter försent. Denna flicka som skulle till samma tandläkare hade ställt in och jag fick en tid på en gång. Jag kände att ljuset kom allt närmare och jag såg strålar av ljus skymta fram lite här och var. En gospelskör sjöng i bakgrunden. Och jag tror jag såg mig skymta moln...
Jag slapp även betala den debiterande avgiften för uteblivna besök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar