Ja, det kan man nog säga. Så fort jag ser en kamera så skiner jag upp och roffar åt mig den. Jag blir lycklig! Jag har två minnen från dagen.
Ett var när det kära lucia tåget skulle förbereda sig och jag blev tilldelad en kamera för att knäppa kort på tåget. Skolans systemkamera. Kul. Men lite fasligt var det att de ristat in skolans namn på blixten. Det ser så fult ut. Men annars hade nog vem som helst snott en kamera. Tanken flög genom huvudet...
Men som den moraliska människa jag så blev det såklart inget med det.
Det andra minnet var när jag skulle kliva på bussen hem. Sätter mig bredvid kille i 25-års åldern. Inget speciellt med det kan man tycka. MEN. I sin hand hade han en systemkamera! Och på direkten kunde jag inte slita mina ögon därifrån. Det var en Nikon, det såg jag.
Sen råkade jag somna och vaknade med öppen mun.
Det är alltid lika charmerande när det händer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar